Honungsbin samlar nektar och pollen i naturen. Pollen används för att mata sina larver och nektar och andra söta växtsafter från naturen omvandlas av bina till honung. Honungen består mestadels av olika sockerarter från växternas nektar, vatten och olika mineraler, vitaminer, enzymer och pollen.
Honungen får olika färg, smak och konsistens beroende på vilka växter bina hämtat nektar från.
Färgen kan variera från nästan vit till gul till mörkt brun. Konsistensen kan variera från flytande till mycket hård. Honung som importeras från andra länder kan vara helt flytande, beroende på att den nektar som bina hämtat innehåller en högre andel fruktos (fruktsocker) än vad som finns i den nektar som våra skånska bin hämtar i växtligheterna häromkring. Svenska blommor har oftast en betydligt lägre andel fruktos för att honungen ska kunna vara flytande mer än en kort tid. Efterhand så stelnar (kristalliserar) honungen. På bilden nedan syns försommarhonung med bla raps och maskros till höger och sensommarhonung med bla lind till vänster.
Tänk på att aldrig stoppa tillbaka en sked som du haft i munnen i honungsburken!
Olika sorters honung
Man kan aldrig veta exakt var bina väljer att hämta sin nektar och för det mesta finns det alltid olika sorters nektar i honungen. I de flesta fall så är försommarhonung ljusare och mildare, och sensommarens/höstens honung är mörkare och smakar mer. Försommarens honung stelnar också oftast fortare och sensommarens/höstens kan hålla sig flytande i flera månader.
Klöverväxter (Trifolium eller Melilotus)
Klöverväxterna är goda nektarkällor och ger en sommarhonung som har en ljus, ibland något gråaktig ton och en mild fin smak. Konsistensen är varken för hård eller för mjuk och honungen passar till det mesta.
Lind (Tilia)
Lindblomshonungen anses av många vara en av de finaste ljusa honungssorterna. Den har en frisk, något bitande smak, som vissa kan tycka är för stark. Blomningen sker i juni, juli och honungen anses vara särskilt bra mot förkylning, kanske därför att lindblomste ofta används vid förkylning som svettframkallande och avslappnande örtmedicin.
Maskros (Taraxacum vulgare)
Maskrosorna ger en vackert gul honung, som tyvärr inte så ofta kan särskiljas från andra nektarkällor, eftersom många andra växter också blommar i början av juni. Honungen smakar mycket gott, både frisk och mild på samma gång.
Raps (Brassica napus)
Rapsen är en klassisk Skånesort, där de stora gula fälten i månadsskiftet maj/juni ger bina full sysselsättning. Även andra arter, som åkerkål, ger liknande honung. Den blir ljus, nästan vit, och har en mycket mild smak. Konsistensen är väldigt fast, eftersom rapsens nektar innehåller mycket druvsocker. Därför passar denna honung utmärkt som smörgåspålägg, eftersom den inte rinner av.
Ljung (Calluna vulgaris)
Blomningen brukar börja i skiftet juli/augusti och även en litet inslag av ljungnektar i binas kost ger en typiskt segflytande, geléaktig ljunghonung. Den har en karaktärisktisk smak, är mörkt bronsfärgad och går utmärkt att använda i te och bakning.
Bovete (Fagopyrum esculentum)
En ren bovetehonung hittar man sällan i Sverige. Färgen är mörk, nästan svart och både smak och lukt är mycket markanta. För den som gillar stark honung är bovetehonung definitivt något man bör pröva! Den kan användas som en spännande krydda i bl.a. te eller bröd.
Akacia (Robinia pseudoacacia)
Den akaciahonung som man köper i affären är importerad, men det finns även enstaka robiniaträd i Sverige, så om man har turen att bo nära ett sådant träd, så kan man själv skörda den fint smakande, guldgula honungen, som håller sig naturligt flytande genom sin höga halt av fruktsocker. Blomningen brukar ske i juni/juli.
Källhänvisning:
www.alltomhonung.se
www.biodlarna.se